160 lång

Snart ska jag iväg till en på jobbet som ska sy upp klänningen jag ska ha på bröllopet. Så är det nästan alltid om man är 160 cm som jag är. Allt måste sys upp. Tur att det finns folk som kan sånt- för det kan inte jag. Har inte tålamod, hade jag gjort det själv så hade jag fått ha ett antal klänningar i reserv här hemma. Om jag blir missnöjd med nåt så kan det gå rikigt illa, skulle kunna klippa sönder hela klänningen bara för att det känns helt rätt för stunden. Men sen när man gjort nåt sånt dumt ångrar man sig ju fort efteråt.

En måndag

Jag har varit helt uppe i varv sen jag kom hem från jobbet. Jag hade kvar cykeln på jobbet sen i fredags och fick därför gå i morse (typ 30 minuters promenad). Tänkte då ta cykeln hem när jag slutat. Jag sa till Heidi på jobbet att det känns som om jag har glömt nåt. Ibland har man ju sådana dar- där allt känns fel. För självklart hade jag ju glömt nåt- nämligen cykelnyckeln. Så jag fick ju gå hem i alla fall, eller ja en liten bit. Skulle handla efter jobbet så Johan kom och hämtade mig. Annars har dan vart jobbig. Jag skulle kunna börja gråta när som helst. Och sen är jag bara arg hela tiden- mest på Johan. Det är helt otroligt att det kommer som en chock varje gång man börjar fundera på varför man vill grina ena stunden och slå ner nån den andra. Det är ju tjejveckan. Men i vilket fall så har jag bakat idag! Titta vad fina dom blev!

Uttråkad

Här är min fina klänning jag ska ha på mig! Märker ni att jag är extremt uttråkad som lägger in en massa bilder på kläder jag ska ha på mig.
Jag började titta på en film "Pluto Nash", den var nåt så grymt dålig så jag hamnade vid datorn igen. Johan är ute och fiskar och ingen annan är hemma utom jag. Väntar på att fotbollen ska börja, Ryssland- Holland. Gissa vilka jag hejar på?!

Mina skor

Jag håller på att gå in skorna jag ska ha på bröllopet. Visst är det snyggt?! Allra bäst passar dom till ett par svarta mjukisbyxor.

Min största fasa (vad gäller Lottas bröllop) är att jag ska trilla på väg till altaret, eller trampa snett. Jag är verkligen en riktig klumpfot. Trillar jämt på vintern när det är lite halt ute och jag kan knappt gå i skogen utan att drutta i backen. Spelar ingen roll vad för skor jag har. Men nu ska jag ju dessutom ha högklackat (visserligen inte så höga) hur kommer det att gå då?!

Pyttsan!

Vilken jävla dag jag har haft! Är verkligen helt slut i huvudet. Alltså slut som i trött. Men men det är så tråkigt att skriva om. Istället kan jag skriva om matchen igår, Sverige-Ryssland, vilken höjdare! Vi var iväg med jobbet på ett ställe där dom skulle servera en pub-buffe och ha en storbilds TV. Buffén bestod av pytt-i-panna...besviken?! Något! Men, vad fan det här var ju inte heller roligt att skriva om. Igår kom Johan hem, en dag tidigare, men det kunde kvittat. Jag var hemma vid elva igår kväll och idag har jag jobbat 8-17 och nu när jag kommer hem är inte Johan hemma- nä då är han ute och kör fyrhjuling.
Japp, jag är på G idag...

Jag glömde

Vi har även renoverat altanen hemma nu! Och vi överlevde det med! Lika bra att vi gifter oss. När som duger för mig.

Garderob? Inte jag inte!

Okej, så här är det. Jag har kommit ut!! Jag står för den jag är och är stolt! Jag bestämde mig alldeles nyss att jag inte längre vill gömma mig. Därför har jag nu gått ut med mitt namn (spännande va?) och dessutom gett Åsa (jobbarkompis) adressen till min blogg. Hon är min första!!
Tadaa!
Fan, jag saknar ju att skriva- men det är ju alltid roligare om nån läser. Men det är inte så många som får läsa det jag skriver. Varför? Jag vet inte!
Har tagit upp kontakten med min gamla goa kompis Nina (vi hade ett uppehåll på över två år). Hon är min skrivarkompis här i livet. Vi träffades i Norge för typ 10 år sen där vi jobbade och blev bundisar direkt. På kvällarna när vi inte hade nåt att göra satt vi och skrev en massa roliga berättelser. Vi tyckte, och tycker fortfarande, att dom är grymt underhållande. Kanske att jag avslöjar nåt för er, eller kanske inte. Troligen inte!
Vet inte vart jag ville komma med detta. Men jag är i alla fall glad att Store-Nina är tillbaka i mitt liv. Åh, jag har många roliga berättelser att berätta för er. håll er till tåls mina vänner, håll er till tåls.

Jag är sjuk i mitt hus

Jag är hemma och är sjuk, har haft ont i mage och rygg i över två veckor- inte hela tiden utan smärtorna kommer och går. Läkaren tror att det kan vara magkatarr. Hmmm... det hade man på 80-talet säger min kloka pappa. Men jag tror att jag håller med läkaren. Har läst på lite om vad som utlöser magkatarr: fet mat, stress, för lite motion, för mycket alkohol m.m.
Okej, fet mat, handen på hjärtat har jag ätit mycket skitmat på sista tiden- nej, det har jag ju inte.
För lite motion- men för sjutton jag har precis börjat komma igång med träningen.
Alkohol- nej, snarare för lite alkohol i mitt fall.
Stress- hmmm.. då ska vi se. Jag väntar på viktiga provsvar från min läkare som har försökt få tag på mig i en vecka- hon har ännu inte lyckats, jag vet inte om jag kommer kunna vara kvar på mitt jobb som jag trivs så oerhört bra på och har fått reda på att min sambo förmodligen kommer åka till Afghanistan i december och vara borta i ett halvår! Där tror jag felet ligger.. för mycket oro och psykisk stress och gärna allt på en gång.
Men hur fan tar man sig ur nåt sånt här?! Okej, jag får hoppas att läkaren får tag på mig snart (gärna idag då jag är ledig). Jobbet, tja jag har ju ialla fall ett annat jobb att komma tillbaka till- till skillnad från många andra. Afghanistan- det är ju i december, jag bordlägger alla funderingar king det till hösten istället.
Så där ja, då var det löst! Jag borde bli frisk vilken sekund som helst nu...

Svårt att sova

Det värsta (klart att det alltid finns värre saker när man säger så) som kan hända mig det är att jag inte kan somna på kvällen. Jag är grymt beroende av min 8-9 timmars sömn varje natt. Jag har verkligen en förmåga att kunna somna hur lätt som helst. Jag tar bara min bok och läser tills jag bara ser med ena ögat (eftersom det andra sover redan) och sen slocknar jag lika fort som ljuset slocknar när jag släcker lampan.
Men...självklart finns det ett men.. ibland- och med det menar jag väldigt sällan- så funkar inte mitt somna över boken och läsa med ett öga trick. Det börjar med att jag inbillar mig att nu börjar jag nog bli trött... ja, nu kan jag nog släcka lampan. Men sen somnar jag inte direkt. Nej, då kommer alla jävla tankar upp " vad ska jag bli när jag blir stor", "åh, vad pinsamt när jag städade så dåligt åt min au pair mamma när hon hade haft sin fest (för typ 9 år sen)" o.s.v.
Men då har jag ett trick! Okej, nu ska jag försöka förklara. Jag börjar med att komma på en kategori... t ex killnamn eller olika tabletter eftersom jag jobbar på apotek. Sen ska jag gå igenom hela alfabetet från a-ö, typ A- Anders, B-Bengt....Ö-Örjan.. Oftast kommer jag inte längre än till j-k-l sen har jag somnat! Visst är det en skitbra idé?! Jag lovar det funkar! Mitt problem nu är bara att jag inte kommer på några nya kategorier, har haft länder, städer, filmtitlar, hollywood kändisar, svenska såpor, länder jag vill åka till, länder och städer jag varit i, saker i hemmet..... god natt

En mus i mitt hus..

Ja, allstå en riktig mus- en sån där jäkla gnagare. En sån stötte jag på i mitt badrum häromdan. Det var verkligen en traumatisk upplevelse. Jag skulle böja mig ner för att ta upp några kläder och ser nåt onaturilgt röra sig i ögonvrån, är det en gigantiskt spindel?...eller en strumpa som råka rulla iväg av sig själv? Tankarna är många, fast en mus fanns aldrig med.
Jag bara gallskrek av fasa. Varpå min sambo lungt kommer och frågar vad det är. Alltså han gick verkligen hur lugnt som helst, tur att det inte var en tiger jag stötte ihop med.
Vi (alltså inte jag) fick ut musen till slut. Men nu är man ju grymt nojig, jag hör möss hela tiden. Jag måste kolla sängen extra noga så att jag inte får ett oväntat besök när jag kryper ner. Det roliga är att folk säger: men musen blev nog lika rädd för dig.
Men nädu, inte såg jag att musen ställde sig på bakbenen och gallskrek när den såg mig. Musjäkel...

fan vad gött...

Jag har äntligen satt i gång med träningen nu!! Ska vara brudtärna till sommaren så då vill man ju va fin, fast om jag känner mig rätt så kommer jag tänka "men hon bad ju mig vara brudtärna och hon vet ju hur jag ser ut, varför ändra på det?!!!". Så jävla korkat jag vet.

Jag är tillbaka...

Mmm.. nu trodde ni allt att jag hade gett upp, kastat in handduken och totalt kapitulerat, men nej då, nu är jag tillbaka!
Vad har hänt sen sist?! Jag har bytt jobb- trivs hur bra som helst. Min sambo har också nytt jobb... inom det militära ett antal mil härifrån. Inte lika roligt för min del. Och vi är klara med köket, vårt förhållande överlevde detta också!! Helt otroligt! Har hört nånstans att renovering ligger på typ tredje plats av olika anledningar till att folk skiljer sig. Och jag förstår klart varför.

Vaknat på fel sida?! Inte jag i alla fall..

Idag är en riktig sån dag där man verkligen har vaknat på fel sida. Jag blir irriterad för minsta lilla. Sen är vi dessutom hundvakt, och jag älskar hundar i vanliga fall, men nu håller jag på att bli tokig. Han bara piper och gnäller för han vill vara ute. Han har varit ute nästan hela förmiddagen i trädgården och hunnit bajsa på två ställen. För visst är det roligare att bajsa i trädgården än om man går en promenad?!
Sen har han hittat nåt kaninhål runt friggeboden som han gärna vill gräva ner sig i. Kanske lika bra det så blit det tyst och skönt ett tag..
Och sen den här jävla renoveringen som verkar vara ett livstids projekt. Inget kök på snart fyra månader. Vi står nere i tvättstugan och lagar mat bland all tvätt och allt annat bröte. det har blivit mycket grillat också... skitless på grillat. Jag vill ha en god stek som är gjord i en riktig ugn, är det för mycket begärt?!

Renovering = skit

Vi håller på och renoverar hemma. Det vill säga min sambo gör allt snickrande och pill och så sen är det min tur att städa upp efter honom. Skitkul! Nu stack han precis efter att ha hållt på bilmaskinen och ropade innan han gick att det blev rätt stökigt där nere. Hur ska jag tolka det?!

Vi hade i alla fall tur med vädret

Snart, snart är äntligen sommaren över. Detta har varit min värsta sommar någonsin, så hösten är så välkommen så. Visst är det trevligt med sommar och semester, men jag tycker det blir för jobbigt efter ett tag. Man tappar rutin på allt, vet knappt vad det är för dag eller knappt månad, de sänder bara repriser på TV och det är helt okej att käka godis och chips till frukost.
Men nu som sagt är det inte långt kvar.

Sen ska det bli skönt att slippa folks prat om vilket dåligt väder det har varit i sommar. F-n, hitta på nåt annat, var inte så jäkla beroende av vädret. Jag verkar vara den enda som njuter av att höra regnet smattra mot rutan, jag älskar verkligen det!

Kedje mail

Skicka detta vidare till tio av dina närmaste vänner annars kommer du råka ut för nånting väldigt tråkigt. Känner ni igen den frasen?
Eller den här: denna person som skickade detta till dig tycker mycket om dig, skicka vidare till tio av dina närmaste vänner och till peronen som skickade detta till dig för att visa att du tycker om henne/honom också. Ringer det fortfarande ingen klocka, så kan jag förklara att det är kedjebrev som har ersatts med kedjemail istället. Jag får några sådana i veckan, både på mailen och mobilen. Och jag bryter dem alltid. Japp, det är jag det, ständig kedjebrytare och jag får alltid lika dåligt samvete fast det brukar gå över rätt fort. Kan vi inte allihop sluta med de här dumheterna en gång för alla?! Jag orkar inte mer!!

Skicka detta inlägg vidare till 15 av dina närmaste vänner, för att få slut på kedjetramset...

Framtiden

Jag har mer eller mindre bestämt mig, jag ska bli egen företagare. Jag är så jäkla trött på att jobba för andra. Att sen sitta hos chefen vid lönesamtal där chefen ska tala om för mig hur bra eller dålig jag är på jobbet. Precis som om chefen har en aning om vad jag presterar!! Jag är skitless på det.
Problemet är bara vad jag ska göra. Jag har en liten idé, återkommer om den när jag känner mig redo.
Men jag känner att man har bara ett liv och får väl göra det bästa av det. Jag vet, det är väl inget nytt för er kanske, att man bara har ett liv menar jag, men jag kom på det bara för nån vecka sen och fick panik.
Man vill väl kunna åstakomma (åstadkomma?) nånting som man är stolt över. Visst man kan ju skaffa barn, det är ju alltid nåt, men det är inte vad jag är ute efter just nu. Jag vill få användning för min begåvning och inte min livmoder. Hänger ni med?! Barn är trevliga, men jag kan mer än så.
Jo, minsann jag ska ta mig tusan starta eget. Jag har bestämt mig.

Att blogga eller inte blogga..

Jag förstår inte hur folk hinner med att blogga flera gånger om dan och hittar inspiration framför allt. Men jag ska inte ge mig, har annars en förmåga att inte slutföra saker och ting. Men jag ska fortsätta och försöka skriva oftare.

Vad är det frågan om...

För inte så länge sen var jag på en möhippa för en gammal kompis. Det var en massa andra tjejer där som jag inte träffat förut. Trevligt? Ja, okej hyfsat. Men till problemet, jag visste knappt vad nån av tjejerna hette när jag gick därifrån, men jag hade däremot full koll på vad deras respektive hette och barnen givetvis. Jag fick veta om de tyckte bäst om att dammsuga eller moppa golv och likande saker.
Är det inte dags att börja leva sitt egna liv snart och inte genom andra?! Man blir ju mörkrädd.

Jobbig känsla

Läste precis klart boken "Snabba cash" av Jens Lapidus. Boken var hyfsat bra, lite för mycket Stockholmsslang bara (jag är ju trots allt göteborgare). Är det inte märkligt att man i vanliga fall tar avstånd från allt som har med kriminalitet att göra, men i boken här så är det ju absolut de kriminellas sida man står på...inte alla, men en eller två. Jag vill inte förstöra för er som kanske tänker läsa boken, men jag fick i alla fall en jobbig krypande känsla när jag var klar med den.
Jag tycker det är irriterande när man inte kan släppa huvudpersonerna, utan det är ju verkligen som om man känner dom. Tragiskt, jag vet.
Nej, nu vill jag bara ruska av mig den här obehagliga känslan och göra slut med mina vänner J.W och Jorge. Det var trevligt så länge det varade, men nu är det över.