Om två timmar ska jag åka och hämta Johan på Landvetter. Denna gången har jag tänkt komma i tid. Första gången i januari när jag hämtade honom blev jag givetvis försenad eftersom jag var tvungen att skrapa rutorna på bilen. Men jag var i alla fall 5 minuter före honom, fast jag kände mig väldigt stressad eftersom jag alltid vill ha god tid på mig. Andra gången blev jag också sen- ingen snö att skylla på denna gången. När jag svängde in på parkeringen vid flygplatsen så ser jag att Johan står utanför och tittar efter mig. Han måste ha känt sig väldigt väl mottagen. Han fick en kram i bilen i alla fall!
Så, denna gången ska jag åka i god tid. Men jag funderar på om jag ska låta honom köra hem eller inte. Det är ju min bil och han har ju inte kört på över 8 veckor. Han kanske har glömt vart gasen och bromsen sitter... Ja, jag får fundera lite.
Men idag är jag glad!