Vem äger vem?

Ibland undrar jag hur folk tänker och ibland funderar jag om det är jag som tänker fel. Idag pratade jag och några i skolan om det här med att "låta" sin partner åka iväg på resa med sina kompisar. En självklarhet anser jag, men jag var den enda som tyckte det av sex personer. En kille höll med mig lite i alla fall men tre tjejer var absolut emot att "släppa" iväg deras killar. Deras killar kommer och frågar om de får åka iväg med sina kompisar. Frågar!?! Helt galet! Nu menar jag inte att man bara ska åka, utan man har ju en person att ta hänsyn till. Men jag tycker inte man ska behöva fråga sin partner om lov.
Jag tycker det är jätteviktigt att i ett förhållande låta varandra göra det man vill- men betyder detta att man per automatik är otrogen? Nä, det kan ju hända när och var som helst ändå. Jag skulle tycka att det vore jobbigt att leva i ett förhållande med en person jag inte kan lita på. Jag förstår inte det här tänket. Ens partner är för mig ingen ägodel utan är en egen individ precis som en själv. Jag skulle bli tokig om jag levde ihop med någon som jag behövde fråga om lov när jag vill göra saker med mina vänner. Jag har redan levt så där i 15 år och det var när jag bodde hemma hos mamma och pappa, för då kunde dom bestämma åt mig.

Men nu bestämmer ingen över mig! Ha! Jag har ju inte ens en chef!!